Blogg

Den jävla dåren man inte vill vara gift med gjorde det igen

Gud, man kan ju inte vara borta en liten månad från bloggen utan att handbollsvärlden ställs på ändan. Helt plötsligt har vi två handbollsligalag i Ystad. Igen. Kenneth Andersson har gjort det. Igen. Den jävla dåren. ”Den vill man inte vara gift med”, som ordförande Janne Svensson roligt och med kärlek i rösten sa i det här IFK-dokumentet.

Härlig bild från hallen direkt efter slutsignal, signerad Krister Andersson. Notera bloggaren som liksom växer upp ur armen på lagkapten Christoffer ”Chrall” Svensson. Det är lite så jag ser mig, som en utväxt, en böld på handbollskroppen. Som en parasit som hämtar näring ur värddjuret.

Jag såg matchen mot Varberg och även om det inte var en av lagets bästa prestationer under säsongen lyste det ändå igenom, det som nog de flesta av oss misstänker – IFK Ystad har något rätt hyggligt på gång.

”Rätt hyggligt” skriver jag. Jag skulle ju kunna skriva att IFK bygger upp ett nytt THW Kiel i och med att det låter lite fränare. Men det är inte speciellt sant. Och IFK kan efter den senaste säsongen i högsta serien må bra av förväntningar på en rimlig nivå. Inför den säsongen, 2016/2017, pratade man nästan mest om att IFK Ystad eventuellt skulle kunna vara ett slutspelslag. Det fanns egentligen inte jättemycket som tydde på det den gången.

IFK Ystad ska vara nöjt om man lyckas hålla sig kvar i serien, med eller utan kval. Det är en hälsosam målsättning, oavsett hur många poäng man vinner den här allsvenskan med, och oavsett vilket nyförvärv som möjligtvis skulle kunna trilla ner i inkorgen.

Hur som helst står IFK bättre rustat för den kommande handbollsligasäsongen. Här är några av anledningarna:

  • Stommen av laget då finns trots allt kvar nu. Som Sebastian Glemhorn var inne på i min artikel inför matchen mot Varberg var säsongen 2016/2017 kanske inte den roligaste IFK-säsongen att vara delaktig i, men den kan vara enormt viktig. Vetskapen om hur annorlunda spelet ser ut i de olika serierna kommer den här gången inte att komma som en chock. Som den 11–27-chock mot Malmö man inledde den säsongen med, och liksom satte en ruskigt obehaglig ton med. Ungefär som den bruna tonen i Southpark, om ni minns den?

  • Klubbens ekonomi blir stadigt bättre. 2011 var IFK Ystad konkursmässig med skulder på fyra miljoner kronor. Än står man väl inte helt skuldfria, men situationen är såvitt jag förstår helt under kontroll, och man verkar till och med börja få visst manöverutrymme ifråga om att förstärka truppen.
  • Förra gången man var uppe i handbollsligan tog man de flesta poängen då Linus Persson gjorde sitt succéartade inhopp i klubben. Om jag inte missminner mig tog man 5 poäng på de 7 matcher Persson spelade, och 3 poäng på de andra 25 matcherna. Skillnaden var häpnadsväckande, och säger en del om hur mycket en målvakt är värd i handboll. Nu har man ett kontrakterat målvaktspar i Sebastian Glemhorn och Linus Olsson, som ser mycket intressant ut. Glemhorn har varit en fantom på slutet av allsvenskan, och Olsson var tungan på vågen när IFK åt ikapp Varbergs försprång i lördags. Båda är unga och utvecklingsbara.

Det är bara några av skälen. Man verkar dessutom få en större kontinuitet i truppen än vad man haft på många år. Jag tror att IFK har alla möjligheter att lyckas bättre i handbollsligan den här gången.

Och apropå bruna toner var det ju en del sådana i efterspelet till det säkrade allsvenska guldet i Varberg. Den här videon avslöjar frankt uttryckt rätt brutala brister i IFK-spelarnas sångförmåga. Men det går inte att förneka att di röe kommer in. In kommer di röe med dynamit och grejer. Återstår att se om de kan spöa skiten ur di vide igen, som de gjorde i den minnesvärda matchen 30 december 2016.

Sedan vi talades vid senast har YIF-damerna säkrat division 1-platsen och därmed också säkrat ett godkänt betyg för säsongen. De är nykomlingar i division 1 och ingen kan begära att de första säsongen ska hugga på allsvenskan. Eller, YIF-ledningen kanske? Eftersom man mitt under säsongen aviserade att tränare Pierre Gaum inte får förnyat förtroende menar jag. Å andra sidan har Gaum varit huvudtränare i ett antal år, kanske behövs det en ny röst.

Hur som helst har laget – lite med kniven på strupen – visat att man hör hemma i serien. Man har slagit flera av topplagen och jag tror att det finns potential i truppen redan nu att slåss högre upp i serien nästa säsong.

Sedan vi talades vid sist – förlåt att jag upprepar mig – har YIF-herrarna byggt upp en snygg svit om fem segrar i rad. I samband med kräkkaoset för en dryg månad sedan och en tid innan det såg YIF en aning skakat ut.

Det var nästan att man började titta mot Hammarby på niondeplatsen, fast kanske ändå inte. Nu ser YIF ut som ett topp-fyralag igen, och det är där någonstans jag tror att man ska befinna sig med den trupp man förfogar över. Kristianstad ser ostoppbart ut, HK Malmö ser ut som en klar försteutmanare. Kan man undvika dessa två lag i kvartsfinalspelet är väldigt mycket vunnit.

Kan man undvika att äta dåligt tillagad mat i fortsättningen, kan Anders Persson och Kim Andersson känna sig inspirerade vid lite fler tillfällen och kan Jeppe Krogh Simonsen låta bli att mucka helt onödigt gräl så ser det här rätt lovande ut.

Härmed deklarerar jag bloggen vara vid liv igen, det kommer inte att dröja lika länge till nästa gång vi hörs. Ty, nu hänger våren i luften och då vankas det slutspel.

Blogg in, blogg out.