Blogg

En hel massa ljug samt annat om handboll

Halli hallå. Här kommer jag liksom lite på mellis, för sen för att ha något brännande att säga om Kim Anderssons kontraktsförlängning och för tidig för att veta allt inför Ystadslagens kommande möten i handbollsligan.

Men sådant har jag sällan brytt mig om.

Jag hade ju en teori om hur Ystads IF skulle göra för att få till en förlängning med Kim, att bli en i allt väsentligt proffsigare och seriösare klubb med hårdare regler och mindre av parollen ”frihet under ansvar”. Det visade sig att jag hade alldeles rätt. Från och med nu skall YIF-spelarna:

  • Vägas dagligen, samt få kroppsfettet uppmätt. Vid otillfredsställande resultat sätts spelarna på diet och specialträning. Lukas Nilssons ”broccolidiet” sägs vara en förebild för kostprogrammet.
  • Följa alkoholpåbud som snuddar vid nolltolerans. Enda undantaget är det månadslånga uppehållet vid mästerskap samt semesterperioden utanför tävlingssäsong. Då har man tillåtelse från klubbledningen att inmundiga en styck starköl, under det att spelarna vid sådant tillfälle fyller i adekvata formulär där de väntas motivera varför de ämnar förstöra sina kroppar med dylik rusdryck.
  • Absolut förbud mot konsumerande av arraksbollar, samt dess mycket nära släkting dammsugare.

Nja, jag ljuger så klart. Jag vet inte exakt varför Kim Andersson förlänger, men jag skulle tro att det beror på att han och familjen trivs mycket bra. Kim Andersson kunde mycket väl haft en eller ett par starka säsonger i bundesliga kvar i kroppen, men familjen har låtit rötterna och bopålarna sjunka djupt i Ystad. Signeringen var väl egentligen ganska väntad.

Ifall ni inte gör annat än läser YA har ni noterat att vi uppmärksammat förre IFK:aren Dalibor Doders framfart i bundesliga. Innan man stämplar Kim Andersson som gammal och daterad ska man beakta att ”Dado” är 39. Han har visserligen kropp som Henke Larsson, vilket Kim Andersson VERKLIGEN INTE har, men det visar – om ni inte redan visste det – att handbollsspelares brinntid ofta pågår långt efter det att man fyllt 35. Och det är därför Ystads IF inom kort kommer att gå ut med en pressrelease om att jag gör comeback i klubben, drygt 13 år efter senaste A-lagsmatchen.

Jag vet inte varför jag ljuger så mycket i dag. Det kan så klart bero på att jag egentligen inte har något att säga. Ni gick väl inte på det, antar jag. Ni vet ju numera att jag är en stor kulstötare, och att ligan svårligen hade kunnat hantera min stjärnstatus.

Eller, jag har ju egentligen en del att säga som inte är rent ljug. Efter en lite knackig inledning av säsongen har Ystads IF:s damer börjat visa att man faktiskt på allvar tänker bråka om de platser som aktualiserar uppflyttning till allsvenskan redan den här säsongen. Fyra raka segrar talar sitt tydliga språk. Det är uppenbart att laget under Danne Svenssons ledning snäppat upp det fysiska. Numera är man konkurrenskraftiga i 60 minuter, vilket är absolut vitalt då man möter motstånd från den övre halvan av tabellen. Det är för tidigt att dra några växlar över hela säsongen, men jag skulle bli mycket förvånad om laget inte kommer att vara inblandat i toppstriden ända fram i vår. Ett uppenbart hot är den ganska tunna truppen. Även om nyförvärvet Hilde Andersson ännu har en bit kvar till sin fulla potential är det viktigt att den skada hon ådrog sig mot Baltichov inte är av det svårare slaget. Hon är inte världens snabbaste spelare, Hilde Andersson, men jag är mycket imponerad av hennes kraft, skott och speluppfattning.

Både YIF och IFK spelar matcher senare i veckan, mot lag från vitt skilda delar av tabellen. YIF mot tabellettan, suveräna multimästaren IFK Kristianstad, IFK mot nollpoängaren AIK. Sådant där verkar inte spela någon roll å andra sidan. IFK har tappat poäng både mot Önnered och Karlskrona. Det är inget konstigt med det om man tittar på det utifrån förutsättningarna att IFK är nykomlingar i serien. Men med truppen man har, och med de resultat och det spel man visat upp i under hösten, är det lätt att som betraktare utifrån bli van vid att förvänta sig mer. Och ska man ha en slutspelsplats – vilket man givetvis vill ha – kommer varje poäng att bli värdefull. Mot AIK måste det bli två.

Att YIF skulle lyckas ta poäng mot IFK Kristianstad borta får nog ses som ett närmast osannolikt scenario. Kristianstad har inte tappat poäng hemma sedan 2015 någon gång mot svenskt motstånd. Det är så många matcher att det är löjligt. Typ 70 eller 393 eller nåt sånt.

Blogg in, blogg out.