Blogg

Om handbollen som varit och om kommande, jämte annat läsvärt.

Hej igen. Ni som stadigt frekventerar min lilla blogg har kanske noterat att sidan på sistone fungerat med samma osvikliga ackuratess som ett havererat Jas-plan. Nu verkar det dock som att wordpressvärlden återgått till status quo, och därmed bereds jag möjligheten att ge några kommentarer på veckans handboll.

YIF-Hammarby 26-26
Ni som också var i hallen i tisdags såg väl vilken skillnad det blir på YIF:s spel när Andreas Thynell är på plan. Han kan gå till väders från elva meter och tvingar motståndarnas försvarare ut på osäker mark för att stoppa honom. I en kvart kunde man se Ola Netterheim åtnjuta större ytor på linjen än vad han tidigare fått under säsongen. Tyvärr visade sig stunder av sublimt ystaitiskt anfallsspel vara lika fragilt som herr Thynells lårmuskulatur.
YIF-fansen får be till högre makter att sjukgymnast Jesper Lindgren vet råd och kan behandla Andreas Thynells delikata ljumskar med varsamma händer.

Och alla som läste in något ekivokt i den senaste meningen, skämmes!

Noterat i hallen
1.
Andreas Thynell var trots uttåget ur matchen mot Hammarby en glad skit, när jag fick en pratstund med honom i ÖP-hallens nedre regioner. Hans ögon glittrade som Ystad hamn en raketmättad nyårskväll när han pratade om glädjen i att få spela igen. Jesper Lindgren: Går det inte att göra något med gaffatejp i Thynells ljumsksystem?

2. Ystads nyförvärv verkar allmänt, utöver att vara duktiga handbollsspelare, även vara ytterst trevliga killar. Och koncisa. Efter bajenmatchen gick jag fram till en stretchande dansk – Palle Hansen.
Jag: Är det okay om jag ställer några frågor angående vad du tyckte om matchen?
Palle: Ja, selfølgelig. Ska jeg snakke dansk eller svensk?
Jag: Danska går bra.
Palle: Ja, okay. Jo kampen den var piss.

Det var inte svårt att förstå att Palle tyckte en poäng borde varit två.

3. Hörde ni Staffan Olsson i halvtid på väg ut genom ryttargången? Han levererade ett avgrundsvrål som måste fått en och annan byxa i hallen att vätas i rena förskräckelsen. Om det var bajen- eller domarinsatsen han högljutt beklagade sig över vet jag inte, men en decibelmätare hade slagit volter. Jag har genom åren odlat en respekt för Staffan Olsson, och när jag i dag tittar på plantan ser jag att den numera består av pur rädsla.

 I går vann bland annat Lugi klart över Drott på hemmaplan. Kim Ekdahl du Rietz var enligt Sydsvenskan precis så dominant som man önskar att han alltid skulle vara. Man är sannerligen ett handbollslöfte av stort format när man dominerar en elitseriematch med en och en halv kurant axel.
Lugi spelar ganska internationellt med fria roller, och avtal inbegripande färre spelare än gammal klassisk svensk ”benganhandboll”. Hoppas att det bär frukt hela säsongen för Zanottis mannar, för i ett slutspel skulle Lugi bli livsfarligt.

Sävehof vann det som media pumpat upp till ”hatmatchen” mot Alingsås. Enligt HEH blev det också tuffa tag, men enligt samma utsaga utdelades inga smällar som renderade nya avstängningar, och således förblev Johan Jakobssons och alla andras pungar oslagna denna afton.
Och matchen, den vann förstås Sävehof.

Per Johansson har nominerat bruttotruppen inför dam-EM. Härligt att Lugis Maria Adler kom med. Jag tror att hon kan bli riktigt, riktigt bra. Lugi vann för övrigt mot Sävehof i elitserien i går, och ifall bara Eslöv kan haka på så kanske vi ser en geografisk maktförskjutning inom svensk klubbhandboll, från Västergötland till Skåne.

Imorgon möter IFK Ystad Warta i Österporthallen. En titt i tabellen ger vid handen att IFK ska vinna matchen, men laget måste då undvika fällan att odla en övertro på sig själva. Visst, laget är bättre än Warta, men det gagnar inte att bara bära den vetskapen inför match, varje ny dag måste man visa det, på plan. Och det tror jag att de gör.
Jag kommer att befinna mig på pressläktaren klockan 15, det är fritt att komma fram och kasta till mig en artighetsfras, men även klagomål angående bloggen ifall sådana skulle finnas. Men då måste du bjuda på korv.

Ystads IF spelar ju som bekant i kväll, i Eskilstuna. YA:s sportchef Jan Ohlsson befinner sig på plats för att upplysa oss om lagets framfart mot elitseriens näst bästa lag – Guif. Det allmänna ordet på stan i Ystad verkar förkunna att YIF får stortorsken i kväll, och visst, skador och form verkar tyda på det. Jag vill dock slänga in en brasklapp i frågan. Jag tror att ifall Jürgen Müller (eller Leo Larsson för den delen) läser av skyttarna och ifall Pelle Käll tänker över vem som ska bevaka Robin Andersson, så kan det bli en skräll. YIF måste också vårda anfallen, annars kommer Mathias Tholin och Mattias Zachrisson att ställa upp YIF:arna längs med väggen i sporthallen i Eskilstuna och arkebusera dem.

Slutligen, ibland är skador av en art då man nästan måste skratta åt dem. Lugispelaren Fredrik Wahlströms senaste är en sådan. Han slog alltså sönder handen i en tunna under ett peptalk i omklädningsrummet. Jisses koss.
Det får en att tänka på andra idrottsskador av det mer dråpliga slaget. Alla minns vi väl när spanske målvakten Santiago Canizares skulle dämpa en parfymflaska med foten, eller när Karl Corneliusson på sedvanligt AIK-manér slant när han skar gurka. Min favorit är ändå när Hasse Borg, före detta sportchef i MFF, pricksköt en läskkapsyl i ögat på Jari Litmanen.

Blogg in, blogg out..