Blogg

Om landskampen i går, ifall den överhuvudtaget spelats. Läs även om ett rött, ångande lokomotiv. Jag vet, den här rubriken blev lite väl lång, men det matchar faktumet att jag skrivit världens längsta blogginlägg.

Måste erkänna att israelisk handboll är en okänd fågel i min kunskapssfär. Jag är någorlunda insatt i den politiska konflikten på Västbanken, likaså i Jesu liv och förehavande och i allmän bibelhistoria. När jag var yngre kunde jag även av goda skäl kalla mig kunnig inom israelisk schlagermusik. Men israelisk handboll, nä…

Därför känns Sveriges seger över detta Israel med 32-28 i EM-kvalet som ännu ett glädjens frågetecken, i stil med veckans första kvalseger över Montenegro. Bra med två poäng förstås, och kul att Fredrik Petersén (eller Piddårrsen, som han kallas i Ystad) gjorde flest mål. Annat var det nog knappast att glädja sig åt i Rishon LeZion (vilket elegant namn på en stad förresten!).

Ola-Staffan tyckte att det var lite väl mycket toppar och dalar men att två poäng var det viktigaste, och det var väl ungefär exakt det som man kunde tänka sig att de skulle säga.

Det klagas mycket över mediabevakningen på handboll i vårt land, men i gårkväll var det nästan löjligt. Jag kan köpa att man inte skickar ett tv-team till Rishon LeZion, det är trots allt en bit att åka och det var en match som Sverige bara skulle vinna. Men man kan väl i alla fall redovisa att den spelats, eller att den ska spelas? Sydsvenskan berörde inte matchen med ett ord i söndagstidningen och under kvällen följde jag 75 minuter idrottsnyhetssändning utan att tillskansa mig ett enda pålitligt ord om matchen. Det enda som sades i frågan var när Peppe Eng 20.24 yttrade ungefär: ”Och så spelar Sveriges handbollslandslag EM-kval i Israel. Efter den första halvleken är det en knapp svensk ledning 27-25.”

27-25 i halvtid lät lite väl målglatt, och så var det till råttorna med herr Engs upplysning. SVT:s text-tv brydde sig överhuvudtaget inte om att uppdatera resultatet under kvällen. När jag till sist fick reda på slutresultatet i matchen var det via en läsare på Sportbladet som varit inne på israeliska handbollsförbundets hemsida och googleöversatt ett matchreferat från hebreiska. Det kändes pålitligare än Peppe Eng, men det ska sägas att hebreiska inte verkar vara en specialk0mpetens på Google. Men det blev kul, läs själva ett utdrag här nedan:

Timeout verkar väldigt välgjord för gäster, som leder fem mål (10:05), hade minskat till fyra efter den andra porten till Abraham (minut 16)…
Två minuter senare Mirkoas fortsatte med utmärkt förmåga, klämde två påföljder, gjorde de Pomerantz förmodligen minska skillnaden Differens, 19:18…
41. Minut, men Abraham utbyte med portar på andra sidan återspeglas skillnaden i skillnad till grinden, 21:20.

Min favorit är ändå när Avishai Smolar ger sin diaboliska syn på matchens första sex månader: ”Jag tror att första halvåret vi gav dem för mycket respekt, då tydligen insåg att djävulen är inte så illa och började spela bättre”.

Många bibliska referenser, men annat var väl inte att vänta. Jag undrar vad ”andra porten till Abraham” betyder? Det låter mystiskt och nästan apokalyptiskt.

Slovakien spelar som bekant i samma grupp som Sverige, och de bevisade med eftertryck att Montenegro är precis på den spelmässiga nivå som man kunde tro. Slovakerna vann med 35-25 på bortaplan. Det kan bli tufft när Sverige i mars nästa år har dubbelmöte med slovakerna. Vi ska kanske vara glada åt att det räcker med en andraplats i gruppen för att nå EM-slutspelet i Serbien 2012.

I övrigt i EM-kvalet vann Norge och Danmark planenligt på bortaplaner mot Grekland respektive Schweiz, och det väcker en obehaglig tanke i mig – ifall det funnits ett nordiskt mästerskap, hade Sverige ens tagit medalj?

Här på hemmaplan har det förstås varit stiltje i elitserien, men i allsvenskan ångar IFK Ystad på som vore där ingen morgondag. I toppmötet på bortaplan mot Kroppskultur vann IFK med uddamålet, och det var både roligt och extremt viktigt. Kropps är kanske den största favoriten i serien och att fälla dem i Uddevalla är starkt. Nu har unga IFK helt plötsligt tre poäng ner till de jagande lagen. Det ska bli intressant att följa hur lagets orutinerade manskap hanterar den ovana situationen.

De har i alla fall gjort sig av med bortaspöket som hämmade laget under fjoråret. Av fyra tuffa bortamatcher mot Önnered, Hallby, OV Helsingborg och Kroppskultur har det blivit tre segrar och en oavgjord. Det var dock med ett nödrop man vann mot Kropps, i alla fall om man får tro ”Uddevallabloggaren”: ”Med lite tur hade Kropps vunnit med ett par mål. Tre missade straffar på raken och 4-5 stolpskott i givna mållägen för Kropps gjorde att Ystad kunde ta med sig båda poängen hem till Skåne.”

Slutligen, imorgon spelar YIF en viktig match mot Hammarby i elitserien. Hoppas att de vita är förberedda på en tuff match, ty bajen rider på en framgångsvåg för tillfället efter seger över Sävehof. Här nedan ser du YIF:s inför-matchen-inslag. Notabelt och kul är att Marcus Lindgren kallar Ola Netterheim för ”butcher” på grund av hans tuffa försvarsspel, samt att Sebastian Seifert tror att Michael Åström i Hammarbys mål fortfarande heter Michael Jansson.

httpv://www.youtube.com/watch?v=vil1Xi4BIWw

Blogg in, blogg out..