Blogg

Bloggen is back! – med Kim och Cantona

Hallå! Hallå! Är det någon här? Är det någon här?

Det var som jag trodde. Här är så tomt på handbollsbloggen att det börjat eka. Det ligger virtuellt damm på mina paneler och mina verktyg här inne. Det står ett gäng virtuella bloggockupanter här utanför och aspirerar på att ockupera den här bloggen, eftersom här ändå inte verkar vara någon verksamhet.

Jag ber dem naturligtvis att dra åt fanders, för nu är det dags igen. När vi drar ner ridån framför sommaren och kvicksilvret i termometern drar ihop sig som en manslem i ett isvaksbad – då är det dags igen. Då åker kulan i luften, då regnar det åter på Ystads Arena, för att parafrasera Holst & Planeterna i den här gamla härliga MFF-dängan.

Säsongen börjar om en vecka och vad är det då för en säsong vi nalkas? Det är en sådan där djävulsk säsong, ska jag säga er. En djävulsk säsong att vara handbollsjournalist i Ystad. Åter igen står det två lag från samma lilla stad i högsta serien i landets största sport. Största sport? säger ni. Fotboll då? Nä, det är fake news. Handboll har 12 miljoner utövare i Sverige. Tro inte något annat.

Ska jag berätta något om min sommar? Nä, det skiter ni kanske i. Det har varit en bra och varm sommar i alla fall och apropå eko lärde sig min son äntligen vad ett sådant är den här sommaren. Det var i tunneln under rälsen vid Tjörnarpssjön och när jag märkte att det ekade uppmanade jag honom att testa, vilket han glatt gjorde. ”Penny bajs! Penny bajs! Penny bajs! Penny bajs”, skrek han.

Penny är hans lillasyster. Sommaren passerade alltså utan att min son blev ett dugg mognare.

Men han har, min son, ett företräde värt att belysa på den här bloggen, och det är att han inte gör någon skillnad på sporter. Tittar jag på en fotbollsmatch så suckar han och säger: ”Pappa, varför måste du se på handboll?”. Samma sak med sporter som inte involverar en boll. Han tror med andra ord att handboll är synonymt med sport, vilket man måste säga är en sympatisk egenskap. Helt fel kan man ju inte heller säga att det är, eftersom handboll har 16 miljoner utövare i Sverige.

Men vad är det för en säsong vi får då? Jag antar att vi får ännu en säsong som slutar med att IFK Kristianstad vinner. Det är grundtipset i alla fall. De ser lika starka ut som i fjor, medan vassaste utmanaren, HK Malmö, kanske ser aningen svagare ut.

Ystadslagen då? Försäsongen indikerar resultatmässigt något helt historiskt. Inget av lagen har förlorat en enda match. Detta skrivs medan Ystads IF möter Lugi i Skurup, så ett fullständigt facit har vi inte. Jag gjorde en längre intervju med Kim Andersson, och både han och laget siktar på en topp-2-plats i grundserien. Det är rätt att sikta högt, och jag ser det inte som orealistiskt att man kan nå dit. Men då får man nog ändå spela upp sig jämfört med träningsmatcherna. Man hade ett lyckat Göteborgsäventyr med tre fina prestationer, men allt de visat upp i Ystads Arena har burit prägeln av ett lite geistlöst kollektiv. Sådant kan mycket väl förändras när reella poäng faktiskt står på spel.

Annars måste jag säga att IFK Ystad ser minst lika spännande ut. Det är förstås magstarkt att hävda att ”Di Röe” ska utmana YIF och de andra lagen i toppen, och det tror jag inte heller riktigt på, men jag tror inte heller att de kommer att vara inblandat i någon som helst bottenstrid. En slutspelsplats är absolut en rimlig målsättning med den truppen de har.

Ett stort bevis på att IFK-truppen är starkare än på över ett decennium fick jag efter Karlskrona-matchen, där jag frågade Henrik Knudsen – för dagen coach i febersjuke Kenneth Anderssons frånvaro – varför Freddy Andersson och Oliver Olsson inte spelade. Knudsen förklarade att alla ju inte kan spela, att någon måste petas. Det har han ju helt rätt i, men man har det senaste decenniet sällan sprungit på en match där IFK Ystad TVINGATS ställa över spelare. Devisen ”kan du gå på två ben så spelar du” gäller inte längre i IFK och det får man bara vänja sig vid.

Så, nu är vi igång. Nästa gång vi hörs lär väl bli i samband med den alltid lika OMHULDADE (ironi) upptaktsträffen på kasinot i Malmö. Denna utspelar sig på måndag, undertecknad är där och hoppas att de serverar samma brynta uppvispade smör som förra gången. Men lova nu att ni går in och läser den här Kim Andersson-intervjun. Kim var verkligen i toppform. Mina favoritepisoder i den rörde den gången då Kim nästan Cantona-tystade en ”supporter” i Ystad Arena, samt den gången han fick sanera halva villan efter en ”Kod brun”-incident med sonen. Han är oupphörligt underhållande att lyssna på, den gode Kimpa.

Blogg in, blogg out.