Blogg

En liten handbollsdoftande söndagskompott. Och vem röstar tant på?

Gokväll.

YIF fick äta stora torsken efter besök i Partille på söndagseftermiddagen. Utan att såga Ystadspelarna vill jag påstå att det var väntat. Truppen mår bokstavligt talat pyton. Hela staden Ystad verkar vara i karantäntillstånd (jag har precis läst Pesten av Albert Camus och målar upp bilder där människor ligger på gatorna bredvid döda råttor, med sprickfärdiga bölder i ljumskar och armhålor) och YIF verkar ha fått sin beskärda del av eländet. Dessutom, Sebastian Seifert har astma.

Nu gjorde han flest mål ändå, Sibbe, men min egen erfarenhet av astma säger mig att lagkaptenen var hämmad under matchen. En annan anledning till att storförlusten inte kom oväntat var att Sävehof så sent som för ett par dagar sen fick stryk av nästjumbon Hammarby. Trist för YIF att åka upp och möta ett revanschlystet Sävehof.
De första rapporterna från Partille talar i alla fall om att Andreas Thynell fått speltid, och som tidigare påpekats kan detta faktum likställas med Jesus nedstigande till Jorden.

Guif slog Aranäs med 35-32 och jag är fortsatt till fullo övertygad om att Eskilstunas stolthet nummer 2 (ni vet väl alla vad Eskilstunas stolthet nummer 1 är?)  är främste, alternativt ende utmanare till IK Sävehof i kampen om SM-guldet. Aranäs stod bevisligen emot bra, men hade troligtvis tjänat på att inte låta Mattias Zachrisson göra 14 mål.
Lindesberg tog säsongens andra poäng via kryss mot Kristianstad, och Darko Martinovic hos gästerna gjorde noll mål. Anledningen att jag nämner denna bosnier är för att han i Super-Flincks (Johan Flinck, Sportbladet) superenkät framröstats till årets floppvärvning. Notabelt med Ystadögon sett är att både Andreas Thynell och Palle Hansen finns med på topp-fem.

Sävehofs damer spelade jämnt med Montenegrinska Budocnost i mer än en halvlek. Budocnost omnämns inte sällan med epitet som ”världens bästa lag”, så det är ju alldeles strålande. Det stod 17-18 en bit in i andra halvlek då jag temporärt lämnade teven för att inmundiga ett stycke lasagne. I samklang med detta rasade Sävehof. Så här kände sig tränaren Magnus Johansson efter matchen: ”Jag är jävligt sur. Man kan prata om att vi måste lära oss… Men det här retar mig. Vi gör en bra start, men håller inte skärpan. När de åker på en utvisning är det vi som slarvar och kastar bort bollen. Sedan måste vi ju någon gång sätta chanserna vi har. Det är så jag känner just nu.”

Mm, så känner sig Magnus Johansson just nu. Själv känner jag mig en aning bugastinn (skånsk slang. Jag ber eventuella uppländska läsare att söka ordets etymologiska bakgund på google) efter ett stycke för mycket lasagne.

Füchse Berlin fortsätter att imponera i Bundesliga, även om man bara fick kryss i hemmamatchen mot Neckar-Löwen. Berlins målvakt Silvio Heinevetter var stundtals galet bra. Galet är förresten en bra beskrivning även på Heinevetters segergester efter räddningar. Jag tror att han har högre kaloriförbrukning efter en räddning än under densamma.

Pausunderhållningen i Max-Schmeling-Halle i Berlin bestod av dans utförd av lättklädda unga flickor. Det kändes som att det faktum att flickorna var unga och lättklädda var viktigare än det faktum att det var dans. Hur mycket jag än kan uppskatta ett par kvinnolår i en för liten kjol känns Tyskland och tysk handboll jäkligt reaktionär och könsstereotyp.
I pausen av elitseriepremiären mellan Lugi-YIF uppträdde ett ultimate frisbeelag med en internmatch. Killar och tjejer spelade med och mot varandra. Ibland är Sverige faktiskt ett underbart vackert land att bo i. Visst, småtrist och osexigt, och kallt…och…och…och alldeles underbart.

Lika vackert är det inte att bo i Sverige när en handfull procent av befolkningen röstar på det dumma partiet. Men, det har faktiskt inte ett dugg med handboll att göra.

httpv://www.youtube.com/watch?v=oiV_zTOcaVk

Blogg in, blogg out..