Blogg

Hela världen är konstig men Tony Hedin är fantastisk

Är det inte jättekonstigt? Att spela lite kvartsfinaler i SM-slutspelet och sedan ta två veckor ledigt för landskamper. Och inte tävlingslandskamper, utan vänskapslandskamper. Är det inte jättekonstigt? Är det inte bara i handbollen som man kan komma på en sådan sak? Är det superdatorn som varit i farten igen?

Nåväl, kanske har allting sina skäl. Jag tycker bara att det är tråkigt att vi tappar tempo i de två kvartsfinalserier som lever.

Vad det gäller Malmö-Sävehof och Lugi–RIK blev det inte alls så spännande som jag trodde. Jag trodde på fem matcher i båda de där serierna, men Skånelagen imponerade brutalt. Vad det gäller Guif-Kristianstad var det en serie som jag inför slutspelet dömde ut som redan avgjord. Jag gjorde mig rent av lite lustig på bekostnad av de som trodde att Guif kunde knycka en match i Eskilstuna. Eventuellt ifrågasatte jag deras cerebrala resurser. Det visade sig att det var mina resurser det var fel på.

Matchserien Alingsås-YIF verkar emellertid bli exakt så spännande som jag förutspått. Jag var på plats i Alingsås på semifinal 3 och jag hade en slutsignalskrönika klar på temat varför YIF kunde vinna ännu en gång i Alingsås. Den krönikan fick jag riva rakt itu. Det är en speciell känsla att ägna tid och energi åt en text och sedan inse att det är kattskit alltihop. Jag antar att ni inte gråter för min skull, och det ska ni för all del inte göra. Om det var någon som hade anledning att gråta så var det Ystads IF.

Men det gjorde de inte. Alexander Borgstedt var förbannad i stället. Heligt förbannad över lagets oförmåga att utnyttja övertalsspel och liknande. Jag gillar sånt där. När man är arg i stället för besviken och ledsen. Ilska kan rätt hanterad bli konstruktiv kreativitet, i större utsträckning än ledsamhet. Och med det 1–2-underläge man nu befinner sig i behöver man all konstruktiv kreativitet man kan få.

Man behöver det, och man behöver Kim Andersson. Tydligen har han en svullnad på sin stortå som i storlek motsvarar ännu en stortå. Det låter som en sak som man skulle kunna visa upp i någon slags show. Det låter förmodligen roligare än vad det är. ”Kim har slaktat sig själv i två matcher”, var tränare Jerry Hallbäcks ord. Då förstår man på vilken nivå det är.

Med tanke på vilken nivå Kim Andersson höll i de två första matcherna får YIF allt hoppas på att svullnaden på stortån lägger sig. Lukas Sandell är en jättebra ersättare och jag för min del tycker att han var bäste YIF:are i kvartsfinal 3, men Kim Andersson är trots allt Kim Andersson och ni vet precis vad det innebär.

Vad innebär det för IFK Ystad att Jack Månsson är skadad? Oklart tills vi vet om det handlar om ett korsband. Fan, där har ni ett ord som får all världens idrottare att bli knädarriga. Säg korsband med väsande röst och ni kan skrämma stora män som Oscar Carlén, eller varför inte Zlatan Ibrahimovic. Det är en hemsk skada och jag håller alla mina tre tummar (jag är ett freak, uppträder på samma show som Kim Anderssons stortå) för att det bara handlar om en ledbandsskada.

Jag har inte ordat ett dyft om att Daniel Svensson blivit ny tränare i Ystads IF:s damlag. Så det tänkte jag göra.
Jag var inte i stan då han var som bäst som spelare och har därför ingen uppfattning hur han var plan. Jo! Förresten! Han var ju med i den här Grand Final, jippomatchen som förseglade ÖP-hallens öde som handbollsmecka. Vad jag minns så drog han hälsenan, varför jag å min sida drar slutsatsen att han säkert hamnat på rätt sida sidlinjen nu.

Jag gick in för att kontrollera sanningshalten i mitt påstående om Grand Final-matchen och hittade då den här fina bilden. En gruppkram med eko från svunna tider. Fan, man blir ju nästan rörd.

Tony Hedin kvitterade den där matchen i ÖP-epilogen (säkert inte uppgjort på förhand att den skulle sluta kryss) och Tony Hedin är i mina ögon ett unikum. Man kunde springa bredvid honom på träningen och känna att: ”Den här mannen borde ha en triangel på ryggen som signalerar att han är ett långsamtgående fordon”. Men när han sedan fick kontakt med försvarare och kunde göra sin kullagerfint försvann han i ett rökmoln. Han var Usain Bolt i kullagerform.

Foto: Moa Dahlin

Men nu var det ju Daniel Svensson vi pratade om. Å, denna dragning jag förföljs av att alltid vilja snedspåra in på ämnet Tony Hedin!
Daniel Svensson utsågs ju hur som helst till Årets ungdomscoach i fjor. Det framstår ju således som en rätt bra sak att placera honom på tränarposten till damlaget. Det känns som både kvalitet och en lokal satsning.

Det enda är ju att man hade velat ha en kvinna där. Det är ju så. I en handbollsvärld och i en klubb där man vill jämställa mellan kvinnor och män är det klart att man hade velat han en kvinna som huvudtränare. Men, man har ju i alla fall Michelle Fyhr Seifert som sportsligt ansvarig. Och, det är ju värt att poängtera, i en framtida värld där allt är jämställt spelar det så klart ingen roll alls om en kvinna eller en man tränar ett dam- eller ett herrlag. Men vi har inte nått dit än.

Blogg in, blogg out.