Blogg

Here's Lindgren! Om premiären, upptaktsträffen och mustaschen

Vad säger ni, ska vi veva igång den här gamla maskinen igen? Det är ju ändå redan september, och det är hög tid att snacka upp premiären i handbollsligan.

Vafalls? Premiären redan spelad? Har Superdatorn nu fått sitt slutgiltiga och definitiva tuppjuck?
Nä. Snarare är det ju så att 13 handbollsligalag måste anpassa sig efter IFK Kristianstad och deras Champions League-program, och så måste det kanske vara. Hur som helst ska förbundets Superdator för en gångs skull slippa hånfulla kommentarer från undertecknad. Även om den är BEDRÖVLIG.

Kristianstad anno 2017/2018 verkar vara precis det Kristianstad som det varit de senaste åren. Lite trögstartat och med närmast mänskliga konturer i första halvlek, för att sedan göra kalassylta av motståndet i andra halvlek. Det där är i princip lagbundet numera. Jag tänker på fredagens premiär i Kristianstad Arena.
Några vidare slutsatser ska vi inte dra av denna den första matchen av årets handbollsliga, men känslan säger att om Kristianstad är ungefär vad de brukar vara, så kanske Karlskrona är aningen bättre än vad man varit, och särskilt jämfört med hur man var i fjor.

I Ystad puttrar lite försiktig optimism, skulle jag säga. Axelskadan på Herman Hugosson var förvisso ett rejält aber, och en personlig, ja, närmast tragedi för Hugosson själv, men i övrigt skulle jag gilla förutsättningarna, om jag vore YIF-supporter. Varför?

Ja, i stället för att gå in på det ytterligare en gång tänkte jag bjussa er på den i vanliga fall plusinlåsta krönikan i dagens tidning, där jag beskriver mina tankar angående årets YIF. Häng med!

 

Lindgren: Ska vi slå vad om YIF?

Det blev en dag på Casino Cosmopol. I stället för att satsa på kort och roulettekulor satsades det på handbollslag. Tio gånger pengarna för ett guld till Ystads IF. Är det värt ett spel? Experten på scen, Jennie Linnéll, tyckte det åtminstone och jag vill inte stämpla henne som en snedseglare.

Jag är förvisso inte mycket för spel och dobbel. Vet ni att jag var tre hela dagar i Las Vegas utan att spela bort en enda krona. Jag slog en flukt på rouletteborden och den mänskliga tragiken runt dem och gick och la mig vid poolen med en daiquiri i stället. Jag förstår procentsatserna i ett drinkglas bättre än de i kasinots värld.

Genom hela mitt liv som tippare har jag dessutom med få undantag varit kategoriskt usel. Undantagen gäller faktiskt Ystads IF. Faktum är att jag de cirka tio senaste säsongerna haft en osviklig tendens att veta nästan exakt hur det ska gå för YIF.

Jag förutspådde Pelle Källs fall, uppsvinget under Mats Engblom och det därpå följande fallet med samme Engblom. Jag har vetat exakt var YIF till slut skulle hamna i tabellen och exakt när Sebastian Seifert skulle balla ur och säga ”kuk” i direktsänd tv. Jag är som ett fuktat finger i luften som bara känner YIF-vindar.

När handbollsligatränarnas samlade bedömning blir att YIF landar på plats fem i tabellen, och Svenska spel värderar YIF:s guldodds till 10.00, säger jag då att jag tror att YIF är aningen undervärderat.

Ystads IF är inget hjärter ess, och inte ens en kung av valfri valör, men de kan bli en förbannat irriterande knekt i arslet på vem som helst – till och med IFK Kristianstad.

Det är något med göteborgare i Jerry Hallbäcks generation. De skapar en automatisk förtroendereserv hos oss andra, bara de yttrar ett ”la” eller om de råkar säga att salladsbuffén var ”görbra”. Tänk Stefan Lövgren, Ljubomir Vranjes, Mikael Franzén, Martin Boquist och Martin Frändesjö. Och Jerry Hallbäck.

När en handbollsledare ur den generationen pratar göteborgska får det samma effekt som när jag ser en tjock kock laga mat. Automatiskt förtroende. ”Han är så bra på att laga mat att han inte kan låta bli den själv”.

Kockens cv mäts i midjemått, handbollstränarens i stigande satsmelodi.

YIF är inte en färdig produkt, men de har ingredienserna. Organisatorisk stabilitet, ungdomsverksamheten, en bred trupp med flera spetsar, ett intressant försvarsspel (5–1) under utveckling, kontinuitet i truppen och en göteborgare på tränarposten. Man har dessutom lyxen att flyga lite under radarn den här säsongen. Folk pratar som vanligt om IFK Kristianstad, men nu i högsta grad även om Sävehof, därefter Malmö och Alingsås.

Men YIF flyger inte under min radar. Laget kan inte ens släppa väder utan att mitt fuktade finger känner av det.

YIF kan bryta en 25-årig finaltorka den här säsongen.

Ska vi slå vad?

Där har ni hela saken. Kanske överdriver jag en aning (nähä!) och inte är jag alldeles övertygad om att YIF faktiskt når en SM-final. En övertygelse eller en visshet kan inte gälla för sportsliga event in futurum. Den som säger att den vet att något ska hända i sportens värld är okunnig om elementära lagar inom det vetenskapliga paradigmet för säker kunskap. Man kan uttrycka en misstanke, en sannolikhet och en tro. Sällan en visshet.

Jag misstänker därför att Sävehof främst kommer att ta upp kampen med Kristianstad i år. Jag finner det sannolikt att Kristianstad ändå vinner sitt fjärde raka guld, och jag tror att YIF minst går till semifinal igen, med god finalchans.

Vad ska man annars säga om upptaktsträffen i Malmö? Jag brukar gnälla på känningar i arseltrakten efter den långdragna genomgången av handbollsligalagen. Hur löser man saken? Man gör upptaktsträffen dubbelt så lång!
Men jag ska inte excellera i negativitet i onödan. Man lär sig faktiskt mycket en sådan här dag.
Dessutom var caesarsalladen mycket fin.
Patrik Westberg och Jennie Linnéll gjorde ett gott jobb från scenen i stort, däremot stod Westberg för ett mycket märkligt uttalande. När en av mikrofonerna verkade lägga av sa han utan tillstymmelse till skämt i rösten: ”Nu har tekniknissen fullständigt misslyckats med mikrofonen”. Uttalandet innehåller både en diminutiv omskrivning av skrået teknikkunniga och en total sågning av samma människas yrkesutövning. Kanske var det en jargong inom teamet, men jag ömmade något otroligt för den teknikkunnige i det läget. Hoppas att Westberg framförde en genuin ursäkt i efterhand.

På lördag drar YIF igång säsongen med match mot mästarna, jag återkommer i god tid innan med de färskaste nyheterna och tankegodset. Missa nu för bövelen inte YA-sportens MEGAPAKET från upptaktsträffen. Här hittar ni till exempel min lista på handbollsligans tio bästa nyförvärv i år. Vi har även text och video på Jerry Hallbäck, samt artiklar på Lugi, Malmö och OV Helsingborg. Ni kan sitta här hela eftermiddagen och suga i er handbollsnyttigt om ni vill. Tycker för övrigt att Jerry Hallbäck ska plocka fram den här mustaschen igen. Folk på upptaktsträffen pratade bara om att Henrik Olsson klippt sig, men inte ett ord om att Jerry Hallbäck borde odla mustasch igen. Skamligt. Jag kommer inom kort att författa en namnlista som jag kommer att leverera till Jerry Hallbäck när jag har ett par tusen namn.

Innan jag loggar ut (bloggar ut) vill jag be alla puritanska män över 60 år om ursäkt för att jag använde ett könsord i min krönika (det som Seifert använde i en timeout). Jag får en del mail från puritanska män över 60 som reagerar mycket starkt på att jag svär ibland. En del säger att jag därför inte kan skriva, och det får de ju gärna säga. Men nu ber jag i alla fall om ursäkt och hoppas att detta lilla tre bokstäver långa palindrom och synonym till byxkobra inte frätt sönder ögonen på alla fromma.

Blogg in, blogg out.