Blogg

Hög på koffein och järnmannen med plastmasken

Funkar detta? Ser ni det här?

Teknikgudarna har grinat mig i nyllet den senaste veckan. Bloggen har över huvud taget inte gått att uppdatera och mina vindrutetorkare kapsejsade i hällregn mitt i Stockholm. Det ena var mindre livsfarligt än det andra.

Jag har varit på ”semester” hos hustruns släkt i Norrland den senaste veckan och de små krumelurerna runt ordet ”semester” plitar jag dit för att konstant umgänge med en handfull barn i 2-7-årsåldern aldrig i helvete kan räknas som semester. De kom på en lek som i all enkelhet gick ut på att jag skulle gå runt med minst tre av dem på mig som någon slags bölder. Nu är jag hemma och ska i stort sett jobba två veckor i rad och det känns som rena barnleken. Ja, om ni förstår vad jag menar.

Fullspäckad helg för de lokala handbollslagen och match för alla de tre ”stora” lagen.
YIF:s herrar förlorade mot RIK efter fem raka vinster och det var egentligen inte så mycket att säga om det. RIK var bättre och såg ärligt talat lite mer sugna ut på att vinna. Kanske var det övermodet eller den omedvetna övertron på den egna kapaciteten som fällde YIF, för jag tyckte inte att inställningen att offra en lem för laget fanns för dagen. Jag ska dock inte vira in mig i några alltför vittgående analyser eftersom jag tangerade en zombie i fokus och analysförmåga i soffan. Jag hade nyss kört 110 mil utan att sova och samtidigt dragit i mig tre liter kaffe och red bull. Jag darrade likt en blöt hund som vill självtorka och hade någon petat på mig hade jag börjat gråta. Har ägnat hela måndagen åt att tända av på koffein.

Men vi kan konstatera att YIF – trea i tabellen – fortfarande bara förlorat mot lag man har ovanför sig i tabellen. RIK har visat sig vara ett solitt lag som klarar sig utmärkt utan Linus Arnesson. Det är inte helt oväntat.

YIF lär hoppa upp på vinnarhästen igen redan i morgon kväll, då Skövde står för motståndet i Ystad Arena. Skövde är ett sådant lag som kommer att vinna knappt hälften av sina matcher i ligan, och bortamatcher mot YIF är inte sådana matcher.
Grattis till Hampus Andersson som slagit sig in i ligalandslaget. Jag har bedömt honom vara mogen för det en längre tid (läs: ett knappt år) men nu är det alltså dags. Men det gäller för honom att verkligen visa framfötterna på träningarna med landslaget, för vänstersex är en position med tuff konkurrens i nuläget. Inför matchen mot Skövde i morgon kan ni ju till exempel hålla koll på västgötarnas Alfred Ehn som gör överlägset flest spelmål i handbollsligan, inte minst på kontring.

YIF:s damer tog historiska första segern i division 1. 23–19 mot Karlskrona Flottan lyder den matchfakta som för evigt kommer att finnas med i historieböckerna om Ystads IF:s satsning på damhandboll. En satsning som i stort sett är roligare än allt annat som handlar om klistriga bollar i sydöst. Vi behöver ett kvalitativt damlag för att balansera upp allt snack om herrarna i YIF och IFK, och framför allt behöver vi ett damlag över huvud taget. Skurup hann inte mycket mer än att starta upp ett damlag innan man la ner ambitionerna om ett lag i seriespel.

Jag har svårt att se att YIF redan i år kan vara ett topplag i division 1, däremot har man alla förutsättningar att etablera sig i ettan. Avancemang till allsvenskan inom tre år borde inte vara en omöjlig målsättning, med tanke på organisationen man har i ryggen.

Och den publik man har i ryggen. 422 personer på plats ska visserligen ses i ljuset av att det var en hemmapremiär, men det är ändå en upplyftande notering. IFK Ystad hade 680 åskådare på sin senaste hemmamatch mot Varberg, men den matchen var jag på och den summan räknades ihop av antingen en lögnare eller en dyskalkylektiker.

IFK Ystad ja. Oavgjort borta mot Lindesberg i en match som verkar ha varit en njutning för någon med karusellfäbless. IFK Ystad fortsätter att brista i stabilitet och som tränare Kenneth Andersson konstaterade efter matchen: Leder man med tre mål i slutet ska man inte tappa det. Det börjar bli dyra läropengar det här.”

Allsvenskan kommer att vara så jämn i toppen och bland de sex-sju lag som gör upp om de platser som kan leda till handbollsligan, att onödiga poängtapp som IFK:s mot Lindesberg kan visa sig vara ödesdigra i slutändan.

Kort om sport (handboll)
* Efter fyra omgångar av Champions League ligger Kiel sist i sin grupp. Ur led är tiden. I den andra gruppen innehas sistaplatsen av Sveriges representant i Champions League. I led är tiden.
* Ja, det är ju Kristianstad som är Sveriges representant i CL. Ett Kristianstad som förlorat tre raka matcher medan Ola Lindgren saknats på grund av sjukdom. Är IFK Kristianstad, maskinen, inte stabilare än så? Inte starkare än att motorn börjar hacka om inte överstemekanikern är på plats? Eller är det mest en slump och tufft motstånd? Jag är mest konfunderad över två saker:
1. IFK Kristianstad ledde handbollsligan med typ sex poäng innan den ens hade börjat, men nu leder man den inte. Vem trodde det!
2. Att en infektion kan hålla Ola Lindgren borta från handbollsplanen. Vi talar om självaste Iron Man från Bengan Boys-tiden. Försvarsgeneralen. Mannen som spelade VM 2001 med bruten näsa och en mask som förde tankarna till Hannibal Lecter. Järnmannen med plastmasken. Att saknas på grund av infektion klär honom inte. Ur led är tiden.
Trots allt.

Blogg in, blogg out.