Blogg

Inför dubbla elitmatcher – och min sanning om "Knirrs" superkropp

Knappt har vi hunnit pusta ut efter det mäktiga Ystadsderbyt. Knappt har vi hunnit processa allt som hände då; vändningen, alla individuella prestationer och alla segerkyssar efteråt.

Nu är det ju dags igen, med dubbla matcher under onsdagskvällen, och tillvaron som journalist i Ystad ställs verkligen på sin spets. Ja, inte för mig då. Jag är ledig och ämnar plantera min vidlyftiga ändalykt i soffan och se på matcherna. Jag tänker äta kakor medan jag gör det. Har ni problem med det?

Ystads IF–Kristianstad och Karlskrona–IFK Ystad. Russinet i kakan samt den brända kanten på densamma? Kanske överdrivet taskigt beskrivet, men vi har i alla fall ett tippat toppmöte i Ystad och ett möte mellan två på förhand betydligt sämre lag i Karlskrona.

Men IFK Ystad är klart bättre än Karlskrona, det är jag säker på. Det visade träningsmatchen mellan lagen som IFK vann med klara 27–21, det talar spelartrupperna för och det talar jag för. Ja, jag gör ju det just nu.

Det gäller att man rätt kan hantera förlusten mot YIF, där man i större delen av matchen såg ut som vinnare. Det känns att förlora den typen av matcher. Det är en råsop i magen. Det gäller att man kan hantera ett totalt bottentippat Karlskrona. Karlskrona var bottentippat från början – sedan förlorade man Lars-Möller Madsen. Hur bottentippat är man inte nu?

Ystadspågen Robert ”Knirr” Andersson har tagit på sig ett omöjligt uppdrag. Han säger att han tror på laget, men jag känner att det mer är av plikt än av genuin övertygelse. Spelartruppen är tillsammans med Önnereds klart svagast i handbollsligan. Knirr lär dock vara den starkaste tränaren. Fysiskt alltså. Jag minns honom som en rätt smal spelare, men ett år efter att han lade av puffade han upp som jäkla bodybuildare, och nu ser han större ut än någonsin. Häromdagen var det någon som antydde att han måste gå på preparat, men det var ju högeligen överdrivet. Det handlar om kött, potatis och ohemula mängder bicepscurl. Här en bild som illustrerar Knirrs förvandling från handbollskropp till superkropp. En tröja kan vara ett tält ena dagen, för att nästa dag vara ett ålaskinn.

Allt pekar åt ett håll – och ändå är jag inte helt säker på att IFK Ystad vinner. Det är en sådan där äcklig match, förstår ni. Något modstulna IFK:are åker till Blekinge för en match som man ”bör” vinna, en match som – vad jag hört – TILL OCH MED KENNETH ANDERSSON anser att man bör vinna. Ni förstår, Kenneth Andersson uttalar sig aldrig om motståndare utan att svepa in sig i ett tjog livremmar, men nu ska han ha erkänt att IFK faktiskt är favoriter. Det är sådana matcher man tenderar att förlora.

Ystads IF har en helt annan mental aproach till sin match. Stärkta av en magisk andra halvlek mot IFK där Ludvig Hallbäck gick på vatten, ställs man nu mot IFK Kristianstad. Mästarna har inlett starkt, slagit finalmotståndaren Malmö och enligt många verkar spanska nyförvärvet Marc Canellas jogga på vatten.

Kristianstad är med andra ord guldfavoriter igen, men det betyder inte att de vinner onsdagskvällens match. YIF vinner ungefär var fjärde match mot Kristianstad i Ystad, och jag har en känsla av att det här kan vara en sådan. Men då får man allt se till att vara vakna från start. Att hamna i fyramålsunderläge i paus, som man gjorde mot IFK, kommer inte att funka mot Kristianstad.

Apropå tränare i form är ju Jerry Hallbäck ett annat exempel. I den här artikeln inför premiären berättade han lite om vad hans bravader i slingan kan leda till, dessutom spelar han ju padel som alla andra moderna människor. Det enda som är modernare än padel är som bekant kulstötning.

Nu kör vi.

Blogg in, blogg out.