Blogg

Knarkbalans i YIF och Niklas Harris flint

Om man bortser från förlängningen i matchen i Ystad har YIF och Lugi spelat tre kvartsfinaler och gjort exakt lika många mål. Det har bara skiljt som mest ett mål varje gång. I går såg YIF ut att ”krossa” Lugi när man ledde med 27-24 i slutminuterna, men sin ovana trogen lät YIF hemmalaget komma nära. RIKTIGT nära. ”Vi höll på att knarka bort det igen” som Kim Andersson mycket målande beskrev den nervösa slutminuten.

Kanske var det på grund av den uppåttjackiga avslutningen som man spelade nedåttjackig musik (Bob Marley) i omklädningsrummet efteråt, jag var mest tacksam över att det inte spelades house eller något sådant där annat modernt mög som ungdomar brukar spela nuförtiden (jepp, det jag låter avsiktligt som en 75-åring från typ Gärsnäs).

Jag slutspelsdebuterade för säsongen och måste säga att jag trivdes rätt bra i Sparbanken Skåne Arena (dödstrist namn på en arena dock). Det var lagom mycket folk (2432), det var ganska livat, det brann lite eldar och det sprang runt en rödlätt farbror med cykelhandskar och klappade igång publiken. Alla sådana här arrangemang inom handbollen känns lite nödlösning och budget om man jämför med fotbollen och hockeyn, men det är alltid hjärtligt och jag uppskattar ansträngningen.

Varför vann YIF? Det är mycket lätt att torgföra åsikten att det handlade om att Anders Perssons och Kim Anderssons toppnivåer sammanstrålade i samma match, och visst är det så. Men jag vill också framhålla det kollektiva försvarsspelet, som hos YIF varit bra hela kvartsfinalserien. Oavsett hur matchserien slutar är det här något Sebastian Seifert kan ta med sig; att han fick en klubb som i mina ögon varit ganska klassiskt förknippat med ett 6-0-försvar att gå utanför komfortzonen och prova en offensivare variant, och att han såg att Anton Hallbäck var klippt och skuren för rollen.

Jag tror att YIF har alla chanser i världen att ta den här matchserien till en game five-uppgörelse i Lund, men lita på att det blir ännu en nagelbitare i Ystad Arena på måndag. Ska YIF vinna den så tror jag ändå att det offensiva spelet måste bli lite bättre. I går kunde laget förlita sig på Kim Anderssons skytte, men det handlade mycket om egna initiativ från Kim. Det kollektiva spelet fungerar inte riktigt, och Kim var dessutom mol allena som lyckosam skytt i går. På vänsternio saknar man kvalitet just nu. Alexander Borgstedt såg märkt ut av sin skada (hur mår vaden egentligen?), Emil Hansson är fortfarande ojämn i prestationen efter sin knäskada, Jonathan Svensson var lyckosam främst i början av säsongen och Jesper Gustavsson är just nu den mest otajmade mannen i världen. Jag är osäker på om någon i hela handbolls-Sverige skjuter hårdare än Jesper Gustavsson på uppvärmning, men på match kommer han bara helt fel. Han har sprungit med huvudet rakt in i en betongvägg till formsvacka. Man SER ju att han har kvaliteterna; snabbheten, skottet, men hans iver att prestera förhindrar honom att göra just det.

Man kan jämföra Gustavssons tunnelseende på handbollsplanen med hur jag själv var som liten grabb när jag fått en tjuga av morsan och luade in på Golden Shadow på att köpa en godispåse. Man öste ner av första bästa godis men när man insåg att tjugan var i det närmaste intecknad upptäckte man att det bästa godiset ännu var oplockat. Man ska inte ta första bästa godis, det gäller att kunna se vad som är det bästa godiset. Bara för att Oscar Jensen visar upp ett dragéägg eller något annat äckligt gutte i målet betyder det inte att man ska skjuta mot det. Vänta på tryffeln, smörkolan och den belgiska chokladen. Den kommer, Jesper.
Det är tränarteamets uppgift att plocka ängslan och prestationsångesten ur Gustavsson. YIF behöver en skytt till.

Har Sebastian Seifert tappat förtroendet för bröderna Andersson på högersex? Någon av dem har ju varit given på positionen hela grundserien men här i slutspelet uppfattar jag det som att man hellre spelar med Anton Hallbäck på kanten. Handlar det om byten anfall/försvar? Dålig form? Linus Andersson har inte utvecklats i den riktning man hoppats på den här säsongen men Anton Andersson har i mina ögon tagit ett kliv framåt. Detta trots att han ser stabbig ut. Han är kantig och vaggar nästan som Carlénsläktet i rörelsemönstret, men han är säker i läget, och i går gjorde han en fenomenal räddning när en Anders Persson-räddning höll på att gå ut till inkast. Anderssons halva snuda och hela andedräkt var utanför plan, men bollen, den var innanför.
Hur som helst är det intressant att Seifert väljer att spela Hallbäck på kanten.

regnbagsbenga

Kort om sport (handboll)
* Mattias Kvick klar för HK Malmö. Det har ju legat i luften, men nu är det klart. En logisk övergång eftersom Malmö behöver ersätta Mirsad Pecikoza och eftersom Mattias Kvick inte vill – och inte ska – spela allsvensk handboll igen. Jag tror att Kvick kommer göra en bra karriär i Malmö.
* Samma Malmö som i likhet med YIF förlängde sin kvartsfinalserie. 26-20 mot Alingsås var övertygande och för mig lite överraskande. Ända tills jag såg att Adam Lönn gjort comeback. Det var oväntat. Helt plötsligt får Malmö in en högerhänt skytt och både breddar och spetsar sitt lag avsevärt. Lönn var i form direkt och gjorde sex mål. Min klara övertygelse är ändå att Alingsås dödar den här matchserien i Estrad.
* Niklas Harris till YIF:s damer känns otroligt spännande. Harris är utöver att vara en mycket karismatisk handbollsperson en man med ett imponerande cv. Han har tagit både Lugi och H65 från division 1 till elitserien och har dessutom vunnit en Europatitel med sistnämnda klubb. En så tung ledarvärvning talar för att det är där man lägger kraften och pengarna i laget till nästa säsong, att man hoppas att utveckla de egna spelarna med hjälp av Harris, i stället för att värva tunga spelarpjäser. Det är en sympatisk satsning av YIF, och en klok skulle jag vilja säga. För ska man skapa ett hållbart damlag på hög nivå i staden måste man börja med att lägga ett fundament på hemmaplan; början på en tradition där tjejerna i staden väljer att spela – och satsa hårt – på att bli lika bra handbollsspelare som de som staden fått fram på herrsidan. Här är en bild på Niklas Harris. Jag har haft problem med att bilder på bloggen inte syns, troligen för att de är för tunga, för stora. Därför har jag skurit ner den här bilden till bara Niklas Harris flint. Det kan kanske vara svårt att se att det är just Niklas Harris flint men det försäkrar jag er om att det är.

harrisflint

Blogg in, blogg out.