Blogg

Maktskifte i Clásicot – och så är jag lite överkreativ

29–22
26–22
23–22
25–24
27–26

Nä, jag har inte gått och blivit numerolog och jag vill inte värva er till min sekt. Det är helt enkelt de fem matcher som bildade en vacker YIF-svit mot Lugi. Fem raka segrar. Detta El Clásico innebar emellertid slutet på den sviten. Trots att Hampus Jildenbäck blev överkreativ på slutet. Vi återkommer till det.

Bilden: Jag lekte lite med perspektiv och tänker att Tomas Axnér symboliskt tittar ner på Jerry Hallbäck. Tyvärr gick näsan sönder på Axnér i handhavandet och jag var i efterhand tvungen att laga den med några hudfärgade pixelblock. Det ser ut som fan. Jag antar att jag blev lite överkreativ. Återkommer till det.

YIF har inlett det nya året utan seger på de två Skånederbyna man spelat. Det är inget fiasko, ingen katastrof. Men det är lik förbannat två matcher utan seger. Skulle Hammarby plötsligt vinna de matcher de har ”i häng” är det nästan så att man kan säga att de flåsar de vita i nacken. Innan EM-uppehållet sa vi att slutspelsplatserna redan var vikta åt åtta lag, men ni vet hur det är. This is handball.

Jag såg inte matchen mot Kristianstad och vet egentligen bara två saker om den; YIF spelade bra, och Jeppe Krogh Simonsen var ÖVERTAGGAD. Det är allt jag vet.
Om Clásicot vet jag mer, till exempel att YIF inte spelade lika bra. Kim Andersson var stundtals överjävlig, men dessvärre är det ibland så att Kim Andersson är från Mars och resten av laget från jorden. De är inte kommunicerande kärl. Det är som att jag skulle köra stafettfysik med Albert Einstein. Det lirar inte. Synkar inte. ”Abbe” kan inte säga en formel och begära att jag ska förmedla den logiska följden. Jag är inte från Mars.

Ändå är det så att YIF kunde ha vunnit den här matchen. Man inledde den andra halvleken med två raka mål och med att ta ledningen med 16–14. Härefter gjorde Lugi sex raka mål – mycket på grund av YIF-slarv – och här lade hemmalaget fundamentet till en ganska säker och stabil seger. Ibland har man råd med sådana där ras, ibland har man det inte.

Det är också så att YIF är ett lag i Ystad Arena och ett annat lag utanför den. Ett mycket sämre lag faktiskt, oavsett vad Jerry Hallbäck säger. YIF har tagit 17 poäng hemma och 9 borta, trots en match mer spelad på bortaplan. YIF:s bortafacit är i paritet med lag som ligger nedanför slutspelsplatserna. Det är fakta.

Annat jag tänker på i kväll
* Snygg avslutning på matchen av Jonathan ”Svesse” Svensson. Han gjorde YIF:s fyra sista mål och blev den där niometersspelaren som faktiskt gick på mål. Det var lite det jag saknade i anfallsspelet i dag. Ludvig Hallbäck kom in och gjorde ett bra inhopp, men YIF hade behövt mer. Av både Emil Hansson och Eric Forsell Schefvert kan man förvänta sig mer.
* Hampus Jildenbäcks två sista aktioner under matchen var spektakulära. Först gjorde han världshistoriens sämsta insats som tvåa i försvaret, när Jonathan Svensson kom emot honom. Jag har aldrig sett en människa så fullkomligt misslyckas med att röra en annan människa. Det var som att de var två magneter med samma poler. De stötte bort varandra, och i det här fallet stötte Jildenbäck Svensson närmare mål i stället för längre i från det. I anfallet därpå Stod Jildenbäck med bollen och tittade mot vänsterkanten. Det hör till saken att Lugis vänstekant var helt tom på folk eftersom Lucas Pellas rört sig inåt i banan. Efter att ha tittat på den tomma vänsterkanten i vad som kändes som 20 minuter kastade han bollen dit. Kommentatorn spekulerade i att Jildenbäck trott att fotografen var en Lugispelare, och så kan det mycket väl ha varit. Det såg i alla fall ganska märkligt ut. Lugitränaren Tomas Axnér hade bara en lakonisk sentens att meddela Jildenbäck vid timeouten: ”Du är kanske lite överkreativ nu”.
* Måns Landgren gjorde ett nytt inhopp i slutet av matchen och landade på 43 i räddningsprocent. Har vi sett den förut? Det är Solskjaer-klass på Landgren.

Blogg in, blogg out.