Blogg

Merja merja mojsi korja korja kajsi, merja korja kajsi kum!

Vilket helvete en teleoperatör kan ställa till för sina kunder. En yttig pyttig 3-räkning gled igenom mitt finmaskiga nät och missade sin betalning, för det blev jag straffad med tre dagar i limbo, varken död eller levande, i skuggan, i samhällets sunkiga utkant. Men nu är jag tillbaka, och i kväll är det EM-kval!

Apropå att leva i samhällets utkant så stämmer detta som beskrivning även på allas vår favoritsport – handboll. Sverige möter Montenegro i Kristianstads nya kronjuvel till handbollshall klockan 19.15 på TV4 Sport, och de stora tidningarnas websidor erbjuder inte mycket till förhandsinfo. Svenska handbollslandslaget verkar ha tappat i sexappeal sedan fagra ansikten som Mats Olsson och Pierre Thorsson krupit ur den blågula dressen.
Kvällstidningarna fokuserar i stället på upplösningen av fotbollsallsvenskan samt en märklig sport där utövarna glider fram över något slags friktionsfattigt vitt underlag slåendes, inte på en boll, nä, på en liten skiva av vulkaniserat svart gummi. Fullkomligt obegripligt.

Den rapportering som trots allt finns om matchen i kväll handlar mestadels om Lukas Karlssons vara eller icke vara i matchtruppen. Den diskussionen är heller ärligt talat inte särskilt upphetsande. Sverige skall ändå tämligen enkelt avfärda Montenegro på hemmaplan. Lukas lider av sviterna från en axelskada, och har han fortfarande problem med denna tycker jag att han lika gärna kan vila.
Axelskador är ett gissel. Ifall Lukas Karlsson är lika hämmad i sitt skott som Kim Ekdahl du Rietz är det illa. Visst, båda spelarna har ett register utöver sina kanonskott, men de förvandlas i mina ögon från internationella storspelare till habila nationella spelare.

Men som sagt var, Sverige ska ändå slå Montenegro i Kristianstad. Montenegro spelar med Sverigebekantingarna Aleksandar Svitlica (tidigare Guif) och Zoran Roganovic (H43:s och kanske elitseriens bäste spelare) och de är visserligen värda all respekt, men ska Sverige ha någonting i mästerskap att göra måste montenegrinerna besegras.

Fakta, Montenegro: Huvudstaden heter Podgorica (härifrån kommer bland annat Budocnost, laget som krossade Sävehofs damer i Champions League). Montenegro är ett av Europas lilleputtländer, och med sina knappt 700 000 invånare är landet mindre än Göteborgs storstadsområde, och egentligen obetydligt större än den lilla ön Malta. Nationalsången heter Oj, svijetla majska zoro, en liten sydvästslavisk pampig historia.

httpv://www.youtube.com/watch?v=GPtPjMdtofk

Efter en lyssning träffas jag av historiens mäktiga vingslag, ungefär på samma sätt som Marcel Proust när han hos sina föräldrar i Combray smakar en bit madeleinekaka doppad i lindblomsté, och vi färdas båda på en inre retrospektiv resa i tiden.
Eller för att säga det enkelt: Oj, svijetla majska zoro påminner mig mycket om Pippi Långstrumps resa på de sju haven.

httpv://www.youtube.com/watch?v=kkCBu9ExNYg

Ett tänkbart scenario i kvällens match skulle kunna se ut så här: Jämnt till en början, men en kvart in i matchen skaffar sig Sverige tre, fyra måls övertag, vilket de håller till paus. I andra halvlek tar sig kanske montenegrinerna ikapp något mål, kanske skiljer bara två mål ett litet tag. I slutet drar Sverige ifrån och vinner med åtta, nio bollar, och Staffan Olsson säger så här i intervjun efter matchen: ”Nä, vi gör vårt jobb i dag helt enkelt”. Kanske ler han och blottar utkanten av en snusprilla, valhänt gömd under överläppen.

Jag återkommer till bloggen efter matchen för att bekräfta sanningshalten i min hypotes.

Blogg in, blogg out..