Blogg

Om att nästan förlora mot ett lilleputtland

Nä, det här var verkligen inte särskilt upplyftande. Tremålsseger över Montenegro efter att ha varit fem minuter från ett fiasko av monumentalformat. Jag var nära det fysiska illamående jag kände när Tommy Salo nickade in den avgörande pucken i OS-kvartsfinalen mot Vitryssland 2002. Som tur var hade Sverige tre Ystadkillar som räddade laget från SKAMMEN.

Alla såg väl vad som var fel i första halvlek? Försvaret var obefintligt. Mattias Gustafsson och Tobias Karlsson får ta på sig största skulden och Dan Beutler i målet  imiterade en grovpipig ost efter bästa förmåga.
Ola Lindgren och Staffan Olsson ville efter matchen inte kalla den första halvleken som ett utslag av underskattning, men det är jag helt övertygad om att det var. Dålig aggressivitet i försvaret är det tydligaste tecknet på underskattning. Att Ola-Staffan tillbakavisar detta påstående är enkelt att förstå – underskattning är ett fenomen som tyder på dåliga förberedelser. Och ingen vill väl anklagas för det?

Jag tycker förresten att det känns malplacé att spela en kvalmatch till EM när VM lurar runt hörnet. Bli klar med A innan man börjar med B borde vara ett korrekt tillvägagångssätt. Jag kan själv erkänna att denna match inte brände till i magtrakten eller i nerverna, det känns på något sätt inte som att kvalet kan vara nu. Man vill ju bara tänka på VM! Undrar om de svenska spelarna hade samma känsla?

Nu löste det sig ändå i andra halvlek, eller de sista fem minuterna rättare sagt. Mattias Andersson i målet var till en början ojämn, tog mycket, tog lite, tog ingenting och till slut tog han allt. Han var främsta anledningen till att Sverige vann. Ekbergs straffar var en annan nyckel. Många berömmer Lennartsson för hans inställning, och den var bra, men professor Lennartsson lider av dålig lägesvärdering, trots att han är (för att plagiera Robert Perlskogs favoritinpass) matematiker. Janne Lennartsson tar dödläge i en-man-mindre-spel, det är sådan idioti jag sysslade med när jag spelade handboll.

Oscar Carlén var bra, med tanke på att Montenegro spelade ett utgrupperat försvar som passar Oscar ganska illa gjorde lillcarlén en mycket bra match. Jonas Källman var som vanligt lysande i sitt försvarsarbete i 5-1, och likt många experter kräver även jag att landslaget nu går över till 5-1 och använder 6-0 bara som en nödlösning. Ola-Staffan är envisa som robotar och verkar ha Bengt Johanssons 6-0-filosofi etsat som en kod i hjärnbalken. Svälj stoltheten, praktisera 5-1!

Mattias Gustafsson gjorde inte sin bästa landskamp, varken framåt eller bakåt. Andreas Nilsson gjorde landslagsdebut, och att han inte gjorde den med dunder och brak må väl vara hänt. Han känns dock inte som en VM-spelare än. Men det är lugnt, till VM får vi ju både Magnus Jernemyr och Marcus Ahlm.
Nu tänker ni: Peter Lindgren, är han full eller bara dum i huvudet? Marcus Ahlm har ju tackat nej till VM. Jo, men fixa en namnlista på säg, en hundratusen namn på människor som vill ha Ahlm till VM,  så åker jag ner till Kiel som en annan skottspole och tvingar Ahlm med fru att åka hem. Och så måste vi fixa en förlossningsläkare som kan följa med landslagstruppen ifall olyckan (eller lyckan) skulle vara framme under mästerskapet.

Nä, skämt åsido, någon Ahlm blir det nog inte. Det kan tyvärr vara skillnaden på fiasko och succé i VM.

Slutligen, som i NHL tänker jag ranka matchens tre stjärnor, svenska då förstås.

Tredjestjärna: Oscar Carlén. Svår match för Oscar men jag tycker att han gjorde det rätt så bra ändå. Sex mål på nio skott är mer än godkänt. Han var faktiskt ensam det enda skotthotet från niometer.

Andrastjärna: Jonas Källman. Nyckeln till att försvarsspelet blev bättre i andra halvlek. Gjorde även fem mål.

Förstastjärna: Mattias Andersson. Släppte in många mål i början av andra halvlek, där han liksom slog in alla bollarna i stället för ut, men han repade sig och slutade på strax över 50 procent i räddningar. Tack Mattias, för att du är så lite Tommy Salo, och för att du lät mig slippa en vomering a la Vitryssland.

Blogg in, blogg out..